På den svenske nettsida meritwager.nu kom eg over kunstnaren Walter Ihrenbrink. Difor viser eg biletet av doane enno ein gong, i ny og utvida utgåve.
Ihrenbrink fascinerte meg, men eg kom etter kvart til at han truleg ikkje eksisterer, sjølv om nokre av arbeida hans er viste på nettsida. Eg skreiv til Merit Wager og bad henne fortelja litt om Ihrenbrink. Tilbakemeldinga var svevande og ullen, og gav ingen haldepunkt. Eg takka for svaret og la ved fotografiet av dei møysommeleg arrangerte doane.
Så fekk eg nytt svar, som eg siterer her:
«Bäste Olav Bjørkum!
Jag bad Waldemar Ihrenbrink titta på den fantastiska installationen av porslinsföremål. Detta här är hans syn på konstverket:
Tack för bilden av ett epokgörande konstverk som jag förstår kommer at förpassa de flesta nu utställda installationer til konsthistoriens bakgård.
Iden bakom iscensättningen berör mig djupt – här är det någon som vågar att bryta de mest fatlåsta tabun som omgärdar vår alltför rigida sällskapskontext. En toilet är en toilet är en toilet, tänker du. Ingalunda säger jag, nu när den har upphöjts og antar metafysiska fomer.
Tänk bara på kompositionen – jag er övertygad om att objekten grupperar sig kring det bruna locket – åldermannen så att säga. Här ser vi en klar förbindelse kring pygmearnas liv i Kongobäckenets djungel, ingen jaktexpedition utan ett samråd och en samling kring åldermannen. Just förbindelsen av det basala avföringens avhändande och deponering, parad med et intimt samråd kring livets mest påträngande frågor ger hela installationen djupt mänskliga dimensioner.
Men om du tillåter en rent personlig reflektion, så er nok verket måhända en aning svårsält – att ha den i et vardagsrum kan, även hos den mest inbitne konstkännare, kanskje kännas främmande.
Å andra sidan om verket förpassas til ett mera anonymt utrymme, kan det förleda individer som inte ser storleken i verket til ytterst pinsamma aktioner som nog tyvärr inte gagnar konsten.
Med vännlig helsning,
Waldemar»
Det var eit smigrande svar, som gjorde meg endå meir overtydd om at Ihrenbrink ikkje finst.
Same dag som eg fotograferte doane fann eg ein haug med kasserte sveisehanskar i ein kontainer, og samstundes nokre jernplater med sveisespor.
Så ønskjer eg mine ein eller ti følgjarar, og bidragsytarar, eit godt nytt år.
